Kapitel 173

Henry stod där, stirrade på henne, med läpparna hårt sammanpressade.

Om Amelia hade kaninöron skulle de hänga av frustration, praktiskt taget nudda golvet vid det här laget.

Henry försökte hårt att inte le, tänkte för sig själv, 'Amelia är verkligen som ett barn.'

I den kvävande tystnaden öppnade...