Kapitel 2
Utanför dörren stod Brian, mannen som hade trakasserat henne i månader.
”Layla, jag vet att du är där inne. Öppna.” Brian bankade på dörren så att den skakade i karmen.
Laylas fina ögonbryn drogs ihop när hon svarade med iskall distans. ”Vad vill du?”
Genom porttelefonens videobild såg hon att Brian svajade lite – uppenbart berusad.
Sedan Susan hade sökt skydd hos Layla och börjat leva ett bättre liv hade Brian också börjat luta sig mot henne; nu bodde han med Susan och kallade till och med Layla för sin ”lillasyster”.
Laylas första kontakt med Brian hade varit under de där obekväma middagarna som Susan brukade ordna och påstod skulle stärka deras mor-och-dotter-band. Layla visste bättre – Susans enda mål var att mjuka upp henne för att få mer pengar.
Det var under de middagarna Brian hade klivit in i hennes liv. Först hade han bara stirrat på henne med uppenbar lusta, men när han fick veta att hon var gift med Seth hade han backat.
Men allt eftersom han insåg att Seth inte brydde sig om Layla blev hans närmanden mer påträngande, och vid flera tillfällen hade han till och med försökt ta på henne. Varje gång hade hon lyckats undvika honom.
Efter de incidenterna hade Layla helt slutat hälsa på sin mamma. Behövde Susan pengar så förde Layla bara över dem.
Brians oväntade besök i kväll gjorde Layla förbryllad. Han visste uppenbarligen att Seth inte var hemma – men hur kunde han veta det?
När hon febrilt letade efter en ursäkt att få honom att gå fortsatte Brian. ”Du kanske inte vill prata med mig, men du borde nog bry dig om din mamma. Hon blev gripen i går kväll för rattfylla och för att ha gått till angrepp mot en polis. Hon sitter fortfarande inlåst. Tänkte bara att du borde veta.”
På ett ögonblick drog sig Laylas pupiller ihop och det dånade tomt i huvudet. Hon kände Susan alltför väl – hon var fullt kapabel till den sortens vansinne.
Instinktivt låste hon upp och öppnade dörren och frågade hetsigt: ”Vilken station är hon på?”
Brian log illvilligt när han trängde sig förbi henne, slog igen dörren bakom sig och svepte snabbt armarna runt Layla.
”Ha! Att nämna din mamma funkar alltid”, skrattade han.
När Layla förstod att hon blivit lurad flammade skräcken till i blicken. Hon slet och kämpade med all sin kraft. ”Din jävel! Släpp mig! Släpp mig!”
Men Brian höll henne hårt och var mycket starkare än hon. Han drog henne mot soffan som om hon inte vägde någonting och slängde ner henne. Layla försökte kravla sig upp, men blev genast fasttryckt under honom.
Brian började trycka sina kyssar mot henne och fumla över hennes kropp. Hon skrek och slog vilt omkring sig, hennes vackra ansikte förvridet av hat och desperation, tårarna rann nerför kinderna.
”Din jävel! Släpp! Släpp!”
Hur hon än kämpade var det som att ingenting hjälpte. När Brian drog upp hennes blus och började dra ner hennes pyjamasbyxor gav Layla upp ett förtvivlat skrik.
I paniken fick hon syn på en dyr kristallvas på sidobordet i zen-stil. Hon sträckte sig efter den, och med all sin kraft slog hon den i Brians huvud.
Vasen krossades med ett brak. Brian tjöt av smärta, höll sig för huvudet och föll ner på golvet, blodet rann från pannan och spred sig i en pöl över parketten.
Layla kastade sig bort från soffan, flämtande efter luft. Hon ryckte åt sig en fruktkniv från bordet och skrek: ”Ut härifrån, din jävel!”
Brian stapplade upp på fötter, blodet rann nerför ansiktet. När han fick syn på kniven i Laylas hand fräste han: ”Din jävla kärring! Det här ska du få betala för! Jaså? Tänker du döda mig? Gör det då! Försök!”
Layla höll kniven krampaktigt, bröstkorgen hävde sig. ”Det finns övervakningskameror här! Seth kommer inte låta dig komma undan med att skada mig!”
Hotet skrämde inte Brian. Han skrattade hånfullt. ”Alla vet att Seth inte bryr sig ett skit om dig. Tror du han bryr sig?”
Laylas ansikte blev kritvitt medan hon flåsade. ”Oavsett om han bryr sig om mig eller inte så är jag fortfarande hans fru! Om du skadar mig så förolämpar du honom! För det kommer han krossa dig!”
Det verkade till sist gå in hos Brian. En skymt av rädsla drog över hans ansikte när blicken flackade, som om han letade efter övervakningskameror.
Rädd att han skulle genomskåda hennes bluff pressade Layla vidare. ”Stick härifrån nu, annars stryper jag mammas pengar helt. Du får inte en krona till. Och du hamnar i fängelse – våldtäkt ger minst tio år! Jag menar allvar!”
Brian kokade av raseri, men hotet mot hans bekväma livsstil räckte.
Med en svordom mellan tänderna höll han sig om det blödande huvudet och stapplade ut ur huset.
Layla skyndade sig att låsa dörren och sjönk sedan ner med ryggen mot den tills hon satt på golvet.
Hon höll fortfarande kniven i handen, den skakade okontrollerat – hon var livrädd ända in i märgen.
Efter några minuter var Seth det första hon tänkte på i chocken efteråt. Med darrande händer gick hon uppför trappan efter mobilen och ringde honom gång på gång.
Varje samtal bröts.
Precis när hon var på väg att ge upp kom ett sms:
Seth: [Jag är upptagen. Ringer du igen så spärrar jag ditt nummer.]
De där få orden var nära att knäcka Layla. Hon kröp ihop på golvet, hela kroppen skakade så hon knappt kunde hålla tillbaka snyftningarna. ”Seth, varför behandlar du mig så här? Vad har jag gjort för fel?”
Just då plingade en nyhetsnotis upp på skärmen:
#Stanton Industries vd skänker specialbeställd rosa Rolls-Royce till flickvännen – romantisk strandkyss fångad på bild#
Rubriken slog undan benen på Layla. Hon stelnade, grep efter bröstet som om hon blivit sårad på riktigt, drog efter andan medan stora tårar rann nerför kinderna.
Så han var fortfarande med henne …
Som på beställning ringde Susan. Layla hade inte tänkt svara, men handen gled av misstag över skärmen. Susans uppskruvade röst vällde fram. ”Layla! Vad är det här för nyheter? Varför är Seth med den där Jennifer Parker? Vad är det som händer? Och den där bilen måste ha kostat miljoner!”
Hennes mamma – och det första hon oroade sig för var inte hur dottern mådde, utan pengar. Layla gav ifrån sig ett bittert skratt, blicken speglade ingenting annat än bottenlös sorg och tomhet.
”Vet du vad Brian gjorde i kväll?” frågade hon lågt.
Det blev tyst i luren. Efter ungefär femton sekunder kom Susans stammande röst tillbaka. ”Jag… jag sa bara åt honom att titta till dig. Kanske få tag på lite pengar. Du vet, jag köpte ju en bil nyss och det är lite tajt.”
”Mellan dig och mig handlar det alltid bara om pengar, eller hur?” Laylas röst var ihålig.
Susan lät otålig. ”Jag är din mamma, det är väl klart att du ska ge mig pengar. Nu säger du vad som pågår med Seth! Den där Rolls-Roycen måste ha kostat miljoner! Du är hans fru – du måste göra något åt det här!”
Hennes mammas sätt fick Layla att känna sig fullständigt hopplös. Med ett bittert leende sa hon: ”Heh… tydligen är jag, trots att jag är hans lagliga fru, mindre värd än hans älskarinna.”
