sjuttiofyra

POV Amelia

Det lilla rummet där jag satt kändes som om det höll på att sluta sig omkring mig. Väggarna var kala, luften unken, och det enda takljuset kastade långa, skarpa skuggor. Framför mig stod en kamera på ett stativ, dess lins stirrade tillbaka som ett oblinkande öga. Rauls röst hördes från a...