Den farliga mannen köpte mig

Ivery Clark POV

*50 miljoner dollar..? *

Mina ögon landade på mannen som hade bjudit. Han var minst 6,3 fot eller högre. Han bar en dyr kostym som perfekt passade hans kropp. Han såg ut som om han tränade mycket.

Men jag kunde inte se hans ansikte på grund av maskeradmasken. Men vem skulle bjuda en kvinna för 50 miljoner dollar!?

Tills och om han inte är en stor skytte. För att bjuda 50 miljoner dollar var inte vanligt.

Jag var för förbryllad för att ens tala. Mina ögon anslöt sig till mannen som köpte mig och han stirrade rakt igenom min själ.

Ångest överträffade mig och min kropp som en pest och fördärvade mig inifrån och ut. Något med honom gav mig en kraftfull, farlig vibbar. Han såg ut som dåliga nyheter för mig som skulle ta mitt allt förr eller senare.

Det hördes inget ljud, rummet var tystnad. Ingen annan utmanade hans satsning. Deras kort var nedlagda.

Som många fruktade mannen.

*Vem är han..? Varför ser alla rädda ut..? *

Emceen slog ner hammaren. Femtio miljoner till mannen i ryggen. Grattis. Den här skönheten är din.”

Dessa ord förseglade mitt öde.

På en sekund grep vakten mig i armen och drog mig nerför scenen. Sedan satte han en svart säck på mitt huvud, och jag kunde inte se någonting. Men jag bar fortfarande klänningen och pärlhalsbandet som de hade lagt på mig.

Mina fingrar darrade som helvetet. Jag kunde bara inte tro vad som just hade hänt. Var allt detta verkligt?

Jag såldes officiellt till en man. Jag såldes till en man som jag aldrig kände eller träffat. Jag vet inte ens hur mitt liv skulle se ut imorgon.

Är inte ödet för grymt mot mig?

Denna påtagliga rädsla äter upp mig utan något uns av hopp eller frälsning kvar i mig. Jag var tvungen att vänta på undergång, en mycket värre situation än någon kan föreställa sig.

Jag kunde inte se någonting alls. Jag släppte ett högt snyft som jag hade hållit tillbaka länge. Jag kände ett par handbojor på mina handleder och jag drogs till någonstans jag inte hade någon aning om.

”Gå in...” Vakten som höll min arm tryckte in mig och jag visste att det var en bil eller med ett mycket större utrymme som en limo. Jag blev dumpad i baksätet.

”Vänta... tills mästaren kommer. Skrik inte eller gör något ljud. Du vill inte att din herre är arg...” Vakten väste på mig och jag kunde känna ett skarpt föremål i halsen.

*Mästare... *

Mannen som köpte mig skulle bli min herre. Jag vet inte ens vilken typ av person han är.

Om jag bad honom att släppa mig, skulle han släppa mig? Om jag bad honom att inte skada mig, skulle han lyssna?

Men hur han stirrade på mig... han var inte typen som ville att en vacker kvinna skulle skämma bort. Han verkade inte som någon han skulle vilja visa kvinnan han köpte på en middagsfest, eller köp mig dyra klänningar och smycken.

Det var något förvirrat över honom. Hans ögon lovade ingenting annat än att tortera mig på alla möjliga sätt jag någonsin kunde tänka mig.

Fler tårar föll ner och jag kunde inte hålla mig lugn. Allt förstördes i mitt liv. Jag försökte vrida mig men handmanschetten bet mig i huden.

Jag var vilse i ett tåg av tankar när jag plötsligt kände bilens dörr öppna. Jag kom tillbaka i skräck och förväntade mig det värsta.

”W.. vem... vem är det?” Jag blev galen. Men det fanns inget svar. Bara förvirrad tystnad.

Sedan kände jag att någon kom in i baksätet och jag kunde känna atmosfärens temperatur plötsligt sjunka till flera grader.

”Ha en bra dag sir.” Jag hörde en vakt säga och sedan startade bilmotorn och jag kände att den bokstavligen rörde sig.

En ren rå rädsla kröp in i mitt blod. Han var här, var han inte?

Personen som köpte mig.

Jag kunde känna mannens kroppsvärme stråla över, det var som varm lava som förlamade mina sinnen. Jag försökte hoppa vidare men det fanns inget mer utrymme kvar.

Jag satt fast här. Med detta monster.

Paniken strömmade genom mina ådror. Jag kämpade om min plats och försökte hitta ett sätt att fly. Jag kunde inte hålla mig lugn. Jag kan lika gärna dö genom att hoppa ut ur en körbil, det är bättre än att vara bunden till just detta monster. Jag försökte sparka fönstret med mina klackar som jag hade på mig.

Jag fortsatte så här i en halvtimme eller mer.

Men sedan flinkade jag när jag hörde ett raspigt skratt. Det var från mannen som hade köpt mig. Han måste ha tyckt att mina strider var underhållande. Han tycker om att se mitt elände, min hjälplöshet.

Vilken grym, sjuk jävel.

”Du är verkligen en feistig liten sak. Du har kämpat ganska bra.” Han talade äntligen, vilket gjorde mig stilla en sekund. Hans röst var lika grym som han var i budauktionen. Djävulens röst som skulle rota den djupaste rädslan i dig.

Men varför känner jag att jag har hört den här rösten någonstans?

”Ingen tjej vågade säga ett ord eller två på scenen, men du roade mig mycket.” Han skrattade och fortsatte.

”Det var för bra för att vara sant. En arg vacker kvinna med perfekta drag som skriker på andra män, män som kan döda dig på en sekund... Jag har aldrig varit så hård i mitt liv.

*Vad..? *

”Jag har aldrig varit så hård förrän jag träffade dig, Ivery.” Han skrattade djävulskt och jag blev helt avvisad av hans ord.

Det här var dåligt. Mycket dåligt. Han är psykiskt sjuk. Mina skrik och kamp fick honom att slå på? Är han sadist?

Mitt hat mot honom ökade tiofaldigt. Jag har fastnat i en psykopats nät.

”Kanske var det helt värt att söka efter dig.” Han rasade djupt och tog mig av vakt.

*Sök..? Han sökte efter mig? * Men jag tror inte att jag någonsin har träffat honom. Har jag någonsin träffat honom?

Hur kommer det sig att jag föll i radaren hos en okänslig psykopat som han?

Herregud, det här är dåligt.

Jag försökte vrida mig som om mitt liv berodde på det men det var till ingen nytta. Handbojorna på min hand skadade min handled, och jag var andfådd.

Plötsligt kände jag ett starkt grepp om min arm som skramlade mig.

”Håll dig stilla om du inte vill att jag ska bryta nacken på dig, ma bella.” Min ryggrad blir stel och en rysning skjuter ner ryggen när jag känner honom bara en tum från mitt ansikte.

Han är för nära.

Jag kunde känna hotet i hans röst, hans aura, hans kroppsvärme, hans allt. Han var en djävulsinkarnation som hade kommit för att avsluta mig.

Hans grepp var för starkt för att han kunde knäppa mina händer i två om han ville. Jag kunde inte röra mig en tum, jag vågade inte göra någonting.

För jag vet inte vad den här psykopaten kan göra med mig härnäst.

Du har ingen aning om hur mycket jag letade efter dig. Men du har verkligen ett underhållande liv, Ivery.” Han viskade i mina öron och drog fler skakningar i mig.

”Att bli full och försöka röra med fel man du inte borde ha trasslat med och sedan bli kidnappad och säljas på en auktion ur det blå, det var en så tilltalande syn att se.” Han släppte ett hånande skratt, vilket gav mer hat som jag har för honom.

*Bråkar med fel man..? *

*Vänta, kom att tänka på det, är han... *

Plötsligt lyftes säcken på mitt huvud och jag blinkade med ögonen när ljuset genomborrade min iris och nästan förblindade mig.

Då mötte mina ögon de jag ville undvika mest. Mannen jag hade en natt med!

Hur hittade han mig...?

Plötsligt stannade bilen och dörren öppnades.

”Herr Valerie King. Välkommen tillbaka. Allt är klart som du beställt.”

”V.. Valerie...?” Jag tittade förvirrad på mannen, som stod framför mig.

”Ja, vår herre är Alrigo Valerie King.” Mannen svarade mig.

Al... Alrigo Valerie King..!?

Mitt ansikte bleknade när jag hörde namnet. Jag vet helt klart det här namnet, det finns överallt i tidningar och media. Han var en av världens ledande tycoons.

Så mycket som han var mäktig och rik, han var skrämmande. Det finns många rykten som går vilt om honom. En som skrämmer skiten ur mig är att han driver en dödlig verksamhet med vapen och droger, ansluter till mycket farliga brottslingar.

Kort sagt, maffian.

”Länge har jag inte träffats, ma bella.” Han avslöjade i en kall ton, vilket fick min ryggrad att kyla. Rösten som kom ut ur hans mun var rent sadistisk och vriden.

Fuck, vad har jag fått mig in i?