Kapitel Hundra och fyrtiofyra

Luften var tjock av spänning när vi hukade oss bland träden nära slottet. Varje andetag kändes tungt, tyngt av vad vi var på väg att göra. Ovanför oss sträckte sig himlen vidsträckt och mörk, månen kastade ett kusligt sken över stenfästningen framför oss. De höga murarna, slitna av tiden men fortfar...