Kapitel hundra och trettiofem

Nästa morgon satt jag i ett stort tält med Alfa, några äldre och de fem häxor som överlevt massakern vid Umbra-sällskapets slott. Stämningen var laddad och alla trängdes runt kartan som låg utbredd på det träbordet. Trots gårdagens kaos kunde jag inte sluta tänka på häxornas ord—Eira och Savannah är...