Kapitel Hundra och tjugo ett

I samma ögonblick som mina stövlar rörde marken, gick en rysning längs min ryggrad.

Luften här var annorlunda—tät med något gammalt, något tungt. Den tryckte ner på mitt bröst, sipprade in i mina ben som ett minne länge begravt men aldrig riktigt glömt. Ruinerna runt oss sträckte sig som benen av e...