Kapitel 2
Grace kom redan efter mig, och när hon såg att jag stod som fastfrusen i dörröppningen sträckte hon snabbt ut handen och puttade på mig.
Grace skämtade: ”Chloe, sluta retas med honom. Han är Dylans lillebror, nyss hitkommen från landet. Skräm honom inte.”
Senare fick jag veta att hon var biträdande rektorns fru, Chloe. Hon var i trettioårsåldern men såg ut som om hon var i tjugoårsåldern. Hon hade varit solosångerska och jobbade nu som musikredaktör på en tv-kanal. Hon var vacker och elegant.
Hennes hus låg precis vägg i vägg. Det var bara en tegelvägg tjock som skilde våra balkonger åt.
”Jaha, är det här Dylans bror? Är ni helbröder?” frågade Chloe.
”Klart vi är helbröder. Han kom in på vår skola i år,” svarade Grace.
Chloe granskade mig uppifrån och ner, och trots att hon pratade med Grace släppte hon mig inte med blicken. ”Jag får känslan av att ni två har något på gång.”
”Vad menar du?” fräste Grace tillbaka.
”Ja, alltså… Dylan är inte kort, men han är smal som en sticka. Och hans bror är ju så kraftig. Ser det inte ut som att ni har något på gång?” retades Chloe.
Grace gav henne en blick. ”Chloe, så där säger inte en biträdande rektors fru. Och sluta behandla honom som ett småbarn. Han går redan på universitetet. Tror du att det finns något han inte fattar?”
Chloe småskrattade. ”Okej, nog pratat. Är ni klara? Vi måste gå. De andra väntar!”
”Vi går!” Grace vände sig mot mig och sa: ”Gör vad du vill efter frukosten. Jag plockar undan när jag kommer tillbaka.”
”Okej.” Jag nickade artigt mot henne.
När Chloe vände sig om för att gå kastade hon en blick på mig och sa lågt till Grace: ”Den här killen verkar rätt blyg. Underskatta honom inte bara för att han kommer från landet. Jag säger bara: ungar från landet nuförtiden kan också vara riktigt duktiga på vissa saker.”
”Okej. Du är den värdiga biträdande rektorns fru. Kan du försöka vara lite mer anständig? Folk som inte vet att du varit skådespelare kan ju tro att biträdande rektorn också är en lätting,” påminde Grace.
”Jag kanske inte är anständig, men du är inte normal du heller,” svarade Chloe.
De retades med varandra medan de gick ut. Jag såg på avstånd hur de satte sig i en liten bil.
När Chloe öppnade bildörren vände hon plötsligt huvudet och tittade på mig, så jag ryckte till. Jag stängde snabbt dörren, med hjärtat bultande.
Jag kände att bakom hennes klara ögon fanns en djupare blick.
När det gällde sex visste jag bara lite grann. Jag visste inte hur man skulle umgås med kvinnor, särskilt inte vackra gifta kvinnor som Chloe. Förut hade jag inte ens ägnat henne en andra blick.
Jag drogs redan till Grace, men eftersom jag hade mina principer kunde jag bara rikta den där förälskelsen mot Chloe.
Om jag var tvungen att jämföra så föredrog jag egentligen kvinnor som Grace. Hon var mer fängslande, lång och slank.
Men mellan Grace och mig fanns alltid hindret Dylan, ett hinder jag inte kunde ta mig förbi. Med Chloe var det annorlunda.
Hennes närvaro fick mig att känna att allt var möjligt.
Särskilt sättet hon fortsatte titta på mig, den där sista blicken när hon klev in i bilen—den gav mig en elektrisk stöt.
Hela förmiddagen var jag som en myra på en stekhet platta och kunde inte sluta tänka på Grace och Chloe. Till och med när jag satt i soffan och tittade på tv kunde mitt upphetsade hjärta inte lugna ner sig.
Framåt lunch hörde jag skratt utanför dörren.
Jag hörde tydligt hur Grace och Chloe pratade, och i hemlighet hoppades jag att Chloe skulle följa med Grace in.
När dörren öppnades sa Grace hej då till Chloe redan i dörröppningen, vilket gjorde mig lite besviken.
”Nolan, kom och titta vad jag köpt åt dig,” sa Grace när hon gick fram till soffan och ställde ner en hög plastpåsar på den.
Jag blev förvånad när jag upptäckte att hon hade köpt flera uppsättningar åt mig med T-tröjor och lediga byxor, med prislapparna tydligt kvar. De billigaste låg på några hundralappar, och den dyraste T-tröjan kostade flera tusen.
Jag blev helt ställd.
Alla mina kläder var köpta på marknader och billighetsstånd, inget hade kostat mer än en hundralapp. När jag såg den där högen med dyra kläder kunde jag inte låta bli att undra om de var till för att användas eller för att samlas på.
”Vad står du och glor på? Prova en uppsättning snabbt och se om den passar,” sa Grace.
”De kommer säkert att passa, men de är alldeles för dyra,” svarade jag.
”Hur ska du veta om de passar utan att prova? Kom igen, byt om till en uppsättning så får jag se,” tjatade Grace.
Hon hade tvättat alla mina kläder, så hon visste min storlek. Köpte man efter mina mått kunde det knappast bli fel.
Men hon var rädd att något ändå skulle sitta konstigt, så Grace insisterade på att jag skulle prova en till uppsättning.
När hon hade sagt det öppnade hon helt sonika den dyraste uppsättningen med T-tröja och lediga byxor och ställde sig sedan åt sidan och tittade på mig.
Jag var trots allt nitton och mer än tio centimeter längre än Grace. Jag skämdes för att ta av mig jackan framför henne.
Grace reagerade inte först, men när hon tänkte efter sträckte hon faktiskt fram handen och lyfte upp min T-tröja och sa: ”Vad finns det att vara blyg för inför mig? Ta på dig den!”
När hon lyfte min T-tröja och såg den tjocka bröstbehåringen stelnade hon till.
Om jag ska vara ärlig var jag fruktansvärt generad just då.
Jag var annorlunda än andra. Jag hade haft brösthår sedan högstadiet. Alla i klassen visste det, eftersom jag ofta spelade basket och fotboll barbröstad.
Killarna brukade driva med mig, och ingen av tjejerna ville sitta bredvid mig.
På grund av den här bröstbehåringen hade jag alltid känt mig underlägsen.
Jag hade aldrig trott att Grace skulle få se det nu. Jag ville verkligen sjunka genom golvet.
Till min förvåning, efter att ha stirrat tomt i ett ögonblick, glimmade något märkligt till i Grace ögon. Hon visade varken avsmak eller äckel, utan snarare en sorts förtjusning.
Jag slet snabbt T-tröjan ur handen på henne och drog den över huvudet. Den satt perfekt.
Sedan bad Grace mig prova byxorna, men så fort jag knäppte upp bältet insåg jag att något var fel.
Eftersom jag hade suttit i soffan hela förmiddagen och tänkt på Grace och Chloe hade min kropp förändrats rejält. Min kuk var hård, i ett ständigt tillstånd av stånd. Jag var rädd att min svägerska skulle se mig sådan.
Jag kunde bara vända ryggen till för att ta av mig byxorna, sedan ta de nya byxorna ur hennes hand och dra på mig dem.
Grace log men sa ingenting.
När jag vände mig om var jag fortfarande hård. Precis när jag skulle vända mig bort igen grep Grace tag i min arm och sa: ”Vad håller du på med? Låt mig se om de passar.”
Efter det rörde hon vid den.
När hennes smala fingrar nuddade min kuk rös hela kroppen, och jag spände instinktivt rumpan i hopp om att hennes hand skulle försvinna därifrån.
Men Grace verkade inte märka något. Hon fortsatte att dra i byxorna och råkade då och då komma åt mitt känsliga ställe, samtidigt som hon låtsades säga: ”Inte illa, varken för stort eller för litet, alldeles lagom.”
Hon synade mig uppifrån och ner igen, som om det som just hänt inte hade varit medvetet och jag bara hade missförstått henne.
Jag log stelt och stammade: ”Tack, Grace.”
Grace såg mig i ögonen utan att säga ett ord, och så frågade hon plötsligt: ”Nolan, gillar du Chloe?”
Jag blev så rädd att ansiktet hettade. ”Nej, nej…”
”Du ljuger fortfarande för mig. Kom ihåg, jag har varit med ett tag. Titta så hård du är där nere. Vågar du säga att du inte tänkte på henne nyss?” pressade Grace.
