Kapitel 7: Hon såldes av Aiden
Samtalet var från Aiden. Han sa: "Du borde ta med dig Michael hem på middag."
Isabella ville verkligen inte ha med Sophia att göra, så hon frågade: "Måste jag verkligen komma tillbaka?"
Sophia slet åt sig telefonen och sa: "Du måste komma tillbaka, annars börjar folk prata om familjen Taylor."
Med bestämd röst sa Isabella: "Deras rykte angår inte mig."
Aiden gav sig inte: "Du måste komma tillbaka. Om du gör det, berättar jag allt om din mamma. Men du måste ta med dig Michael."
Isabella ville desperat veta sanningen om sin mamma, Scarlett Lewis, så hon gick motvilligt med på det. Men hon hade en stark känsla av att något inte stod rätt till.
Michael tog det inte så allvarligt och försökte lugna henne: "Vi åker dit. Oroa dig inte. När jag är med finns det inget vi inte klarar."
När Isabella stod på trappan till Taylor-villan gick Michael före henne och gav henne mod.
Isabella tittade ner på sina kläder, designade av Michael, och sa: "Snyggt, från topp till tå i märkeskläder, jag ser ju rätt dyr ut!"
Michael kastade en blick på henne och kontrade: "Struntprat. Det är just de här smaklösa prylarna som får dig att se dyr ut."
De stod i dörren, skämtade och skrattade, utan att ha minsta tanke på att ringa på.
Sophia kom ut för att se om de hade kommit, och så fort hon öppnade dörren såg hon dem stå där.
Sophia sa: "Isabella, du kom äntligen hem. Din pappa pratade om dig redan igår kväll."
I Isabellas minne hade Sophia aldrig varit så här entusiastisk. Isabella blev därför lite ställd.
När Isabella var liten, varje gång Ella tog med henne dit, brukade Sophia antingen göra sig lustig över dem eller köra iväg dem, aldrig välkomna dem. Så när Isabella gifte sig föredrog hon att åka från hotellet i stället för från Taylor-villan. Självklart, även om hon hade velat åka från—
Bianca hade på sig en minikjol och en urringad topp, och hade sprayat på sig så mycket parfym att lukten var bedövande. Hon följde efter Sophia, och hennes blick smög hela tiden över mot Michael.
Aiden harklade sig, lade an en faderlig ton och bjöd in alla: "I dag tar Isabella hem sin man för första gången. Det är sällsynt att vår familj är så här samlad. Kom nu, Isabella, Michael. Sätt er och smaka på min mat."
Bianca slog sig ner bredvid Michael, och Michael flyttade sig diskret närmare Isabella.
Michael satt med uttryckslöst ansikte och såg rakt igenom allas avsikter. Dessutom hade han ett eget skäl att vara här i dag, så han behövde inte slösa ord på dem.
Isabella däremot kände sig lite rörd. För efter alla dessa år var det första gången Aiden brydde sig om henne.
"Pappa, angående min mamma..."
Isabella hade just hunnit börja prata när Sophia avbröt henne: "Isabella, kom igen nu, ät medan det är varmt, och smaka på min mat."
Medan hon pratade lade hon ett stort köttstycke på Isabellas tallrik.
Isabella hade inget annat val än att tystna.
Sophia manade på dem att äta en stund, sedan drog hon plötsligt fram en servett och började gråta: "Vi får aldrig en sådan chans igen, att hela familjen sitter samlad så här."
Isabella och Michael utbytte en blick och tänkte: "Nu kommer det."
När Sophia märkte att ingen brydde sig om henne, vilket inte alls var vad hon hade tänkt sig, hade hon inget annat val än att bita ihop och fortsätta spela teater. "Isabella, din pappa blev lurad och tog ett lån med skyhög ränta för att investera. Alla familjens pengar är borta. Fordringsägarna vill ta huset, men då upptäckte de att huset står i Scarletts namn."
Isabella blev lite ställd; det här var första gången på över tjugo år som hon hörde något om Scarlett.
Sophia fortsatte: ”Isabella, din pappa kan inte betala tillbaka pengarna, och långivarna vill ta honom och sälja hans njure!”
När Isabella hörde Sophias klagande ton förstod hon att deras egentliga motiv var pengar; allt annat var bara en förevändning.
Isabella sa: ”Sophia, vad är det egentligen du vill säga? Säg det rakt ut bara!”
Sophia tittade på Aiden, men han tog bara en klunk av sin drink, smackade med läpparna och suckade djupt utan att säga ett ord.
Sophia var maktlös och var tvungen att fortsätta: ”Isabella, du och Michael har ju haft ert bröllop. Så, angående presenterna…”
Isabella avbröt henne: ”Mr Johnson och jag har ett låtsasäktenskap, och både pappa och du vet det. Dessutom bad jag Mr Johnson att gifta sig med mig för min mormors skull. Han har redan gjort mig en jättetjänst; hur skulle jag kunna be honom om gåvor!”
”Eftersom ert äktenskap är falskt ordnar vi från och med i morgon dejter åt dig så du kan hitta en lämplig man”, sa Aiden plötsligt.
Isabella blev genast besviken på Aiden. Hon hade alltid trott att det var Sophia som gjorde allt det onda. Men i dag förstod hon äntligen att Sophia bara följde Aidens instruktioner.
Isabella sa argt: ”Har ni inte sålt mig tillräckligt? Williams-familjens hemgift…”
”Säg en summa!” avbröt Michael plötsligt Isabella.
Isabella drog honom i handen, som tecken på att han inte skulle säga något.
Michael lugnade henne: ”Oroa dig inte. Låt mig sköta allt.”
Aiden sa: ”Michael, jag visste att du är en rak person! Fyrahundratusen kronor, inte mer, precis så det räcker till att betala skulden och ha lite kvar till uppehället.”
”Pappa, varifrån får du självsäkerheten att jag skulle vara värd så mycket?” Isabella kände sig oerhört sårad.
”Michael, vår Isabella är ung, vacker och smart. Hon kan till och med komma in på ett fint universitet”, Aiden tog en klunk till av sin drink och fortsatte: ”Vet du vad det betyder? Det betyder att vår Isabella har bra gener. Hon är smart, och hennes framtida barn blir också smarta.”
Sophia fyllde i: ”Precis. Michael, vår Isabella är fortfarande oskuld. Det finns inte många kyska tjejer som hon nuförtiden. Och så har vi vår Bianca!”
Sophia drog fram Bianca framför Michael och fortsatte: ”Om du inte gillar Isabella för att hon varit förlovad, så är Bianca också ett alternativ.”
Michaels ansikte blev mörkare och mörkare. Han tänkte: ”Vad är det här för familj! Hur har Isabella kunnat överleva alla dessa år!”
Isabella kände en förödmjukelse som hon aldrig tidigare upplevt. Hennes familjs fulaste sida, som ett varande sår, låg nu blottat inför Michael, och var giftigt och stinkande.
Michael såg på Isabella, och hjärtat värkte för henne. Han sa: ”Åttio tusen kronor. Men då måste ni bryta alla band med Isabella.”
Aiden tvekade inte en sekund. ”Klart! Från och med nu tillhör inte Isabella familjen Taylor.”
Isabella kände hur hjärtat högg till och kunde inte låta bli att skratta bittert. Hon hade inte väntat sig att Aiden skulle gå med på det så lätt för åttio tusen kronor.
Michael ringde ett samtal och bad en jurist komma för att sköta det praktiska. Sedan tog han Isabellas hand och gick därifrån utan att se sig om.
I bilen kunde Isabella inte hålla tillbaka tårarna längre. Hon hade alltid vetat att Aiden inte tyckte om henne, men hon hade inte trott att han för åttio tusen kronor skulle säga upp henne som sin dotter.
När hon tänkte på de åttio tusen kronorna gjorde det ännu mer ont. Michael hade gett Stella hundra tusen kronor och Aiden åttio tusen, allt för hennes skull.
