Kapitel 5: Titta på Stella och Michaels tillgivenhet

Efter att ha vridit och vänt på sig hela natten vaknade Isabella sent nästa morgon.

Hon kunde inte hitta sina kläder någonstans, så hon gick helt enkelt ut ur sovrummet i pyjamas.

Ava stod vid sovrumsdörren och frågade om hon behövde något.

Isabella kastade en blick ner på sina pyjamas, kände sig lite generad och bad Ava hjälpa henne att hitta kläderna hon hade haft på sig dagen innan.

Ava nämnde att de kanske fanns i walk-in-garderoben och visade henne dit.

Isabella hade trott att walk-in-garderoben bara var en vanlig garderob.

Men när hon klev in blev hon helt tagen. Det här var ingen vanlig garderob!

Det hängde kläder i alla möjliga stilar och färger, prydligt upphängda överallt.

Alla fyra väggarna var täckta av hyllor, fullproppade med väskor och accessoarer.

”Michael måste verkligen ha skämt bort sitt ex”, tänkte Isabella och kände att hon började förstå. ”Michael tycker verkligen om Stella, men att se henne vara otrogen krossade hans hjärta. Nu vill han bli ett riktigt par med mig, antagligen för att hämnas på John och Stella.”

Isabella kände ett sting av sorg. Hon ville inte använda någon annans saker, särskilt inte Stellas. Så hon valde den enklaste T-tröja och de mest alldagliga jeans hon kunde hitta.

Efter att ha duschat och klätt om märkte hon att kläderna satt perfekt, särskilt jeansen, som smet åt kring hennes former som om de var sydda för henne.

Ava tog med henne ner för att äta frukost, och Isabella fick äntligen en ordentlig titt på huset.

Det fanns en spiraltrappa, släta ledstänger, mjuka mattor, vackra kristallkronor och enkel men sofistikerad inredning. Platsen var lyxig, pampig, diskret och överdådig på samma gång.

Isabella försökte hitta rätt ord för att beskriva det, men kom inte på något. Hon visste bara att Johns villa inte var någonting i jämförelse med Michaels ställe.

Efter en dag av springande utan mat var Isabella utsvulten.

Ava ställde fram frukost åt henne, en macka och mjölk, vilket var hennes vanliga frukost.

Isabella kände sig märkligt tillfreds och tänkte: ”Det verkar som att Michael har liknande smak som jag, åtminstone när det gäller mat. Jag borde inte ställa till med alltför mycket besvär för honom.”

Michael, som tidigt på morgonen hade åkt tvärs över halva stan för att köpa frukost, nös plötsligt. Han fick en känsla av att någon måste tänka på honom.

Efter att ha ätit satte sig Isabella i vardagsrummet och pillade på mobilen.

Butlern, Robert, kom in med en lång, kurvig kvinna klädd i pråligt lyxiga kläder.

Kvinnan svängde överdrivet mycket på höfterna, som om hon gick på en modevisning.

”Hon tror väl att vardagsrummet är en catwalk”, tänkte Isabella.

”Isabella, vi ses igen”, hälsade kvinnan hjärtligt.

Isabella blev förvirrad; hon mindes inte att hon någonsin träffat den här kvinnan.

”Mrs Johnson, det här är Ms Hall… Mr Johnsons…” Robert tvekade, osäker på hur han skulle presentera Stella för Isabella.

Isabella antog att Michaels vänner inte hade något med henne att göra, så hon nickade artigt och sa: ”Hej.”

Stella brast ut i skratt och sa: ”Isabella, kommer du fortfarande inte ihåg vem jag är? Ska jag ta av mig kläderna så du minns?”

Medan hon pratade tog hon av sig kappan, slängde den på soffan, satte sig ner och lät blicken glida över rummet, utbrast: ”Vem kunde tro att du skulle bli den första kvinnan som bor i Michaels villa.”

Nu mindes Isabella; det här var Michaels ex-flickvän, Stella, hon som hade legat med John.

Irriterad sa Isabella till henne: ”Tack vare dig.”

Isabella tänkte: ”Michael behandlar henne så bra, ändå var hon otrogen mot honom.”

Ju mer hon tänkte på det, desto mindre tålamod hade hon med henne.

”Du borde verkligen tacka mig. Med din mediokra figur är det ingen man som skulle vilja ha dig”, sa Stella och lät blicken glida upp och ner över Isabella.

Isabella kokade av ilska. ”Stella trampar så skamlöst på Michaels kärlek, och ändå har hon mage att säga så där!”

Hon reste sig och sa till Stella: ”Gå. Du är inte välkommen här.”

Stella satt kvar i soffan med benen i kors och ett självgott leende. ”Det här är Michaels hem. Jag kommer och går som jag vill. Det är inte du som bestämmer.”

”Vi är gifta. Det här är mitt hem också, och jag vill inte ha dig här”, svarade Isabella skarpt.

”Jag går om Michael säger åt mig. Men du …” Stella fnös nedlåtande.

”Gå bara. Han vill säkert inte ens se dig”, sa Isabella. Hon förstod inte alls varifrån Stella fick sitt självförtroende.

”Hur vet du att Michael inte vill se mig?” frågade Stella nyfiket.

Isabella funderade ett ögonblick och sa sedan allvarligt: ”Mr Johnson älskade dig så mycket, men du var otrogen mot honom rakt framför näsan på honom och krossade hans hjärta. Varför skulle han vilja se dig igen?”

Just då kom Robert fram och sa: ”Ms Hall, Mr Johnson vill träffa er där uppe.”

När Isabella såg Stellas triumferande min kunde Stella inte låta bli att reta henne ännu mer. ”Isabella, du förstår inte. Män är bara såna. Jag har det som krävs för att han inte ska kunna motstå mig.”

Sedan sträckte Stella stolt på bröstet och följde med Robert uppför trappan.

Isabella tänkte på hur snabbt Michael tycktes ha förlåtit henne.

Hon var både arg på Michaels beslut och undrade samtidigt om hans förlåtelse av Stella betydde att hon själv kunde få gå.

När den tanken dök upp insåg hon att hon borde känna sig lättad – men varför kändes det istället lite sorgligt?

Några minuter senare kom Stella ut från Michaels rum med en mapp i handen.

Isabella ville inte se henne, så hon vände bort ansiktet och låtsades som ingenting.

Men Stella hade andra planer. Hon gick med flit fram, satte sig bredvid Isabella och öppnade mappen för att skryta. ”Michael är verkligen snäll. Titta, han har gett mig en bil, en lägenhet, en check på en miljon dollar, och han ska hjälpa mig att förverkliga min dröm genom att rekommendera mig till en stor regissör.”

Isabella kände ett sting av sorg och en gnutta bitterhet mot Michael. ”Om du nu inte kan släppa Stella, varför blir du inte bara ihop med henne igen? Varför tvinga mig att se på när du öser så mycket på henne? Michael, du är förblindad av kärlek och helt hopplös!”

”Hur kan du vara så skamlös?” sa Isabella argt. ”Du har gjort något så fruktansvärt mot Michael, och ändå har du mage att ta emot hans saker.”

Stella njöt av att se Isabella upprörd. ”Åh, jag ville ju inte, men Michael insisterade på att ge mig allt det här. Jag kunde ju inte säga nej!”

Isabella suckade inom sig. ”Äsch, om Michael vill ge henne pengar, vad har det med mig att göra?”

När Stella såg att Isabella tappat stridslusten tyckte hon det blev tråkigt, vinkade nonchalant och gick därifrån.

Efter några steg kom hon på något och vände tillbaka. Hon lutade sig nära Isabellas öra och sa: ”Isabella, lyssna nu. Michael är en toppenman. Håll fast vid honom. John är ett svin, inte värd besväret. Han är pank, dålig i sängen och orkar ingenting.”

Sedan gick Stella därifrån med graciösa steg.

Isabella tänkte för sig själv: ”Jag vet att Michael är fantastisk, men tyvärr finns hans hjärta bara hos dig.”