Kapitel 1: Bröllopsnatt med en främling

Isabella Taylor tyckte att hon måste hålla på att bli tokig.

Så fort hon steg in i hotellrummet tryckte hon upp honom mot väggen, ställde sig på tå och kysste honom. Michael Johnson slog genast armarna om Isabellas midja och fördjupade kyssen.

Isabella hade aldrig varit den som tog första steget på det här sättet. Hennes fumliga kyssande fick Michael att dra efter andan, deras tungor trasslade in sig i varandra i en hård kamp om att ta kontroll över den andres mun.

Hon kände att benen höll på att vika sig, och hennes armar slöt sig instinktivt hårdare om Michaels nacke.

Isabella kunde inte låta bli att undra: ”När John Williams var otrogen, var det så här med den där kvinnan? Är sex verkligen så viktigt för män?”

När Michael märkte att hon blev distraherad bet han lätt i Isabellas örsnibb och blåste mjukt i hennes öra. Den kittlande känslan spred sig genom kroppen som en elektrisk stöt, och hon stönade okontrollerat. All kraft verkade lämna henne, och hon klamrade sig fast vid Michaels kropp.

Michaels hand vandrade över Isabellas rygg. Han kämpade med hennes bh-knäppning men lyckades inte få upp den. Medan han fortfarande sög och nafsade på hennes örsnibb sa han, med en aning frustration i rösten:

”Isabella, jag får inte till det här.”

Isabella kände plötsligt hur det blev kyligt. Blusen var uppknäppt, och Michael rörde vid hennes bröst genom bh:n. Hennes ansikte blossade rött, och hon sköt honom hastigt ifrån sig.

”Förlåt.” Hon sänkte huvudet och försökte dra upp jackan som glidit ner till midjan, ångrade sin impulsiva handling och undrade vad Michael måste tycka om henne. Samtidigt avskydde hon sig själv. John hade varit otrogen för att hon inte ville ligga med honom, och nu var hon på väg att ha sex med Michael, som hon just hade träffat.

Michael såg på Isabella, som såg ut som en skrämd liten kanin där hon stod med sänkt huvud, bitande sig i läppen och bad om ursäkt. Han kunde inte låta bli att kliva fram, drog henne in i famnen, kysste mjukt hennes hjässa och sa lågmält:

”Isabella, du har inte gjort något fel. Att vilja vänta tills efter bröllopet betyder att du är en bra tjej. Men nu är vi gifta; det här är så ett vanligt par ska ha det.”

Ja! John hade kunnat roa sig, och hon var gift med Michael. Varför skulle inte hon kunna?

Hon la armarna om Michaels nacke och lät honom bära henne till sängen.

I det dämpade skenet från sänglampan såg hon äntligen sin nye makes ansikte tydligt.

Michael höll sig över henne, de kraftiga armmusklerna spända, det rufsiga håret fallande ner över pannan. Ögonen, kalla som hos en ensam varg, bar en svag glimt av känsla, och näsan var rak och hög.

Isabella mindes hur hennes bästa vän Olivia Smith hade sagt att män med hög näsa i allmänhet hade välutvecklade manliga attribut. Hon ville instinktivt utforska saken, men kände plötsligt något hett och hårt trycka mot insidan av hennes lår. Värmen for upp i ansiktet, hon svor tyst åt sig själv och slöt ögonen, plötsligt alltför blyg för att möta Michaels blick ovanför henne.

Michael såg på Isabella under sig; ibland studerade hon honom allvarligt, ibland fnissade hon, ibland blommade kinderna och hon blundade blygt. Han kunde inte låta bli att reta henne.

”Isabella, är du nöjd med hur jag ser ut?”

Han lyfte handen och lät fingrarna glida genom hennes hår som brett ut sig över lakanet. I rösten fanns en återhållen hetta.

”Ja.” Isabella slöt ögonen och grep hårt tag i lakanet, irriterad på sig själv för att hon svarat utan att tänka.

”Kan vi gå vidare till nästa steg, då?” När han kände hur spänd hennes kropp var under honom ångrade Michael att han skyndat på och skrämt henne. Han var på väg att rulla av henne.

Då blixtrade plötsligt orden förbi i Isabellas huvud, de som hennes före detta fästman John sagt när han låg i sängen med en annan kvinna: ”Isabella låter mig bara titta, inte röra. Vem vet hur hon egentligen är! Hon kan inte jämföras med dig, som är så mjuk och varm.”

”John, jag kan också. Varför kunde du inte vänta?” tänkte hon.

Med den tanken i huvudet la Isabella djärvt armarna om Michaels nacke.

När Isabella plötsligt tog initiativet fick Michael kämpa för att behålla fattningen och frågade med hes röst: ”Isabella, menar du allvar? När vi väl börjar är det för livet.”

Isabella lutade huvudet mot Michaels axel och bet försiktigt i den, och visade med sina handlingar att hon menade allvar.

Michaels självkontroll brast. Han lyfte upp Isabella, lät ena handen utforska hennes framsida innan den gled ner mot svanken. När han kände hur spänd Isabella var saktade han ner, ritade långsamt cirklar över hennes nedre rygg med fingertopparna.

Efter att han upprepat rörelsen flera gånger mjuknade Isabellas kropp gradvis. Hennes kläder gled långsamt av, följde den släta ryggen nedåt och fastnade nedanför de rundade höfterna.

Kylan över överkroppen fick Isabella att rysa till. När hon insåg att hon var bar om överkroppen korsade hon instinktivt armarna över bröstet.

Michael grep snabbt tag i hennes händer och höll fast dem ovanför hennes huvud.

”Isabella, nu är det för sent. Det var du som förförde mig först”, viskade Michael i hennes öra med hes röst, och fortsatte sedan klagande: ”Isabella, du kan inte vara så grym, förföra mig och sen inte ta ansvar.”

Michaels viskningar i Isabellas öra kändes som fjun mot hennes hjärta och fick hela henne att bli het. Hans brännande läppar vandrade över hennes kropp och tände huden där de rörde vid.

Isabellas kroppstemperatur steg gradvis, kroppen kändes som om den höll på att lösas upp till en pöl.

”Isabella, jag kommer nu”, mumlade Michael.

Hud mot hud, tätt sammanflätade, började Michael röra sig.

Fast hon var mentalt förberedd kunde Isabella inte låta bli att skrika till av smärta, och tårarna strömmade okontrollerat nedför hennes kinder.

Michael kände hindret, och hjärtat fylldes av både chock och en ömhet som gjorde nästan ont.

”Duktig flicka. Det går över snart.” Han kysste Isabella och försökte trösta henne med sin hesa röst.

Smärtan blandades med pirrningar som gjorde Isabella helt villrådig. Hon bet hårt i den rastlösa underläppen, som om det kunde lindra.

Pirrningarna tog snart över smärtan. När hon följde Michaels rytm kände Isabella hur blodet rusade och hur huden knottrade sig. Värmen spred sig i nedre delen av magen, växte, och hon kände sig som om hon skulle lyfta från marken.

Precis när Isabella tyckte att medvetandet försvann och bara kroppen fanns kvar, flödade en het ström in i henne och de föll båda ihop på sängen.

Isabella kände sig som någon som hållits under vatten alldeles för länge och plötsligt fått luft, hon flämtade tungt och all kraft hade lämnat kroppen.

”Vill du duscha?” Michael satte sig upp och frågade: ”Du kommer må bättre och sova gott efteråt.”

Utan att vänta på svar bar Michael henne till badrummet för att göra henne ren. Det skarpa ljuset där inne gjorde Isabella rådvill. Hon klarade inte av tanken på att duscha naken tillsammans med Michael. Men om hon fortsatte att skruva på sig och vara blyg skulle det bara verka tillgjort. Så hon gjorde ingenting, lät Michael ta hand om henne.

Som tur var tog Michael hänsyn till att det var Isabellas första gång, tvättade henne varsamt och bar sedan tillbaka henne till sängen.

Michael lade sig på rygg och placerade Isabellas huvud mot sin vänstra bröstkorg. Deras underkroppar låg tätt mot varandra, benen intrasslade.

Det var första gången Isabella delade säng med en man, och hon ville slingra sig ur Michaels famn.

När han anade hennes avsikt lät Michael långsamt sin högra hand glida upp till hennes axel, strök henne lätt över ryggen, som om han lugnade en liten katt.

Isabella verkade glömma både nyssens vilda hetta och förödmjukelse, slappnade av helt, njöt av Michaels smekningar från nacken ner över ryggen och föll i djup sömn, ända tills en serie knackningar på dörren väckte henne.