Kapitel 106: Sofia

Hela min kropp skakar när han sträcker sig efter cellens dörr, öppnar den med en smidig, beräknad rörelse. Han står där, med armen utsträckt, som om han verkligen förväntar sig att jag ska ta hans hand och följa med honom ut, som om vi ska någonstans civiliserat, någonstans som inte är denna mardröm...