Laylas perspektiv: Jag hade ingen aning om att min värld skulle vändas upp och ner. Dean och Aleck, mina bästa vänner som skyddat mig ända sedan förskolan och alltid funnits vid min sida, var verkligen inte som jag mindes dem. Sedan jag var arton visste jag och jag höll det hemligt, jag gömde det så väl tills det inte gick längre. Att bli kär i sina bästa vänner är inget man borde göra, särskilt inte när de är tvillingbröder. Vår vänskap var bra tills jag lämnade dem för min egen sinnesfrids skull. Att försvinna gjorde susen, men en spontan återförening med resten av våra universitetsvänner ledde till att jag avslöjade några av mina hemligheter. Och några av deras. Efter att ha blivit anklagad av vänner gav jag upp. Jag hade ingen aning om att återföreningen bara var en förevändning för dem att komma tillbaka in i mitt liv och att de spelade det långa spelet, för att se till att jag tillhörde dem och bara dem.
Deans perspektiv: I samma ögonblick som jag öppnade dörren och såg henne, så vacker, visste jag att det antingen skulle gå vår väg eller att hon skulle springa. Vi blev kära i henne när vi var arton, hon var sjutton och otillgänglig, hon såg oss som bröder så vi väntade, när hon försvann lät vi henne göra det, hon trodde att vi inte hade någon aning om var hon var, hon hade helt jävla fel. Vi följde varje steg hon tog och visste hur vi skulle få henne att ge efter för våra önskningar.
Alecks perspektiv: Lilla Layla hade blivit så jävla vacker, Dean och jag bestämde att hon skulle bli vår. Hon gick runt på ön ovetande om vad som väntade henne. På ett eller annat sätt skulle vår bästa vän hamna under oss i vår säng och hon skulle be om det också.
