"Ta mig, snälla." Den här gången viskade jag det i hans öra. Han satte sig upp lite och grep tag om mina höfter, drog mig hårdare mot sig. Ju djupare han gick, desto mer tappade jag kontrollen. Jag kunde se att han höll tillbaka. Kanske var han rädd att skada mig. Blåmärkena, på grund av vad han vet om mitt förflutna, han tror att han måste behandla mig som om jag vore skör. Jag tittade rakt in i hans ögon. "Jag klarar det, snälla, jag vill att du gör mig till din." Nu bad jag honom. Jag såg hans ansiktsuttryck förändras när han satte sig upp och lyfte mina ben högre. Plötsligt stötte han in i mig med kraft...
När Sandra gifte sig med Ryan trodde hon att hon hade gift sig med sin hjälte. En ung, lovande kriminalpolis på väg uppåt. Det dröjde inte länge innan hon insåg att hon hade fel. En narcissistisk, våldsam man med stöd från staden och polismyndigheten. Hon var fast. Fångad. Tills den kvällen då hon skulle på sin månatliga biokväll med de vänner hon fick umgås med. De andra kriminalpolisernas fruar. Hon såg hans ögon när han lutade sig mot väggen. Ett uns av igenkänning när hon gick förbi honom. Sedan blev allt svart.
