Jaylee

"Du får inte berätta för någon att vi är själsfränder."
Jag skakar och stirrar upp på mitt senaste monster med bedjande ögon. "Då får du avvisa mig så är vi inte det längre."
"Om jag gör det, kan jag lika gärna låta avrätta dig."
"Bra."
Han rycker till och hans ögon smälter till flytande guld när han studerar mig. "Nej. Jag tänker inte ge dig din flykt."
"Då avvisar jag dig!" säger jag, med ilska kokande i magen.
Han griper tag i min hals och gnistor värmer min hud. "Gör det och jag kommer sätta dig tillbaka i det där fängelset och glömma att du någonsin existerat." Han stirrar på mina läppar, hans ögon blir svarta när han säger, "Jag kan inte avvisa dig förrän jag har en arvinge."
"Du får tvinga en på mig!" fräser jag.
Han skrattar mörkt. "Inte från dig. Från min framtida Luna."
Jag kan inte hjälpa den smärta jag känner när han säger det. Mitt bröst bränner och tårar grumlar min syn. Det värsta är att han märker det och hans ansikte mjuknar.
Så snabbt blir jag arg igen. "Då dödar jag dig."
Han flinar, lutar sig in tills hans mun svävar över min. "Du är välkommen att försöka. För när du misslyckas, kommer jag ta ut min ilska på din söta lilla rumpa."


Blanca ska avrättas för mord. När ögonblicket äntligen kommer, känner hon sin själsfrände. Det är den nya Alfan, Max, bror till mannen hon dödade. När Max stoppar avrättningen, finns det en gnista av hopp, tills Max meddelar att han tänker få henne att lida. När en hämndlysten komplott hotar att ta Blanca från honom för alltid, kommer Max riskera allt för att ha henne säker i sina armar? Eller kommer Blanca dö utan att någonsin veta hans sanna skäl för att hålla henne vid liv från första början?

"Du vet att du aldrig får prata med någon av de andra cheferna!"
"Nej, du sa att jag inte fick ligga med någon av cheferna, inte att jag inte fick prata med dem."
Alex skrattade hånfullt, hans läppar vred sig i ett hånleende. "Han är inte den enda. Eller trodde du att jag inte visste om de andra?"
"Allvarligt?"
Alex gick mot mig, hans kraftiga bröst tryckte mig mot väggen medan hans armar kom upp på varsin sida av mitt huvud, fångade mig och fick en våg av hetta att samlas mellan mina ben. Han lutade sig framåt, "Det är sista gången du visar mig respektlöshet."
"Förlåt-"
"Nej!" snäste han. "Du är inte ledsen. Inte än. Du bröt mot reglerna och nu kommer jag att ändra dem."
"Vad? Hur?" pep jag.
Han flinade, strök sina händer bakom mitt huvud för att smeka mitt hår. "Tror du att du är speciell?" Han fnös, "Tror du att de där männen är dina vänner?" Alex händer knöt sig plötsligt, ryckte mitt huvud bakåt grymt. "Jag ska visa dig vilka de verkligen är."
Jag svalde en snyftning när min syn blev suddig och jag började kämpa emot honom.
"Jag ska lära dig en läxa du aldrig kommer att glömma."


Romany Dubois har just blivit dumpad och hennes liv har vänts upp och ner av en skandal. När en ökänd brottsling ger henne ett erbjudande hon inte kan tacka nej till, skriver hon på ett kontrakt som binder henne till honom i ett år. Efter ett litet misstag tvingas hon tillfredsställa fyra av de mest farligt possessiva män hon någonsin mött. En natt av straff förvandlas till ett sexuellt maktspel där hon blir den ultimata besattheten. Kommer hon att lära sig att styra dem? Eller kommer de att fortsätta styra henne?

Mjuka, heta läppar hittar mitt öra och han viskar, "Tror du att jag inte vill ha dig?" Han trycker sina höfter framåt, gnider sig mot min bak och jag stönar. "Verkligen?" Han skrattar.

"Släpp mig," kvider jag, min kropp darrar av begär. "Jag vill inte att du rör mig."

Jag faller framåt på sängen och vänder mig sedan om för att stirra på honom. De mörka tatueringarna på Domonics skulpterade axlar darrar och expanderar med hans tunga andetag. Hans djupa, gropiga leende är fullt av arrogans när han sträcker sig bakom sig för att låsa dörren.

Han biter sig i läppen och smyger mot mig, hans hand går till sömmen på hans byxor och den växande bulan där.

"Är du säker på att du inte vill att jag ska röra dig?" viskar han, knyter upp knuten och stoppar in en hand. "För jag svär vid Gud, det är allt jag har velat göra. Varje dag sedan du klev in på vår bar och jag kände din perfekta doft från andra sidan rummet."


Ny i världen av skiftare, är Draven en människa på flykt. En vacker flicka som ingen kunde skydda. Domonic är den kalla Alfan i Röda Vargflocken. Ett brödraskap av tolv vargar som lever efter tolv regler. Regler som de svor att ALDRIG bryta.

Speciellt - Regel Nummer Ett - Inga Makar

När Draven möter Domonic, vet han att hon är hans maka, men Draven har ingen aning om vad en maka är, bara att hon har blivit kär i en skiftare. En Alfa som kommer att krossa hennes hjärta för att få henne att lämna. Hon lovar sig själv att hon aldrig kommer att förlåta honom och försvinner.

Men hon vet inte om barnet hon bär eller att i samma ögonblick som hon lämnade, bestämde sig Domonic för att regler var till för att brytas - och nu, kommer han någonsin att hitta henne igen? Kommer hon att förlåta honom?