Kapitel 3
Amelia ljög inte. Att be om Noahs nummer var visserligen för att kunna följa upp köpet, men det fanns mer bakom. Om hon kunde komma nära en man som han, skulle hon kunna bli ekonomiskt trygg för lång tid framöver.
Hon visste att det bara skulle gynna karriären att vara vän med honom.
Och självklart visste Noah vad hon tänkte. Med hans ställning kunde ett enda ord från honom avgöra någons framtid en gång för alla.
Naturligtvis var det få som kunde stå emot en sådan frestelse.
”Okej.” Efter att ha funderat en stund gav han henne sitt nummer.
Sedan såg han tydligt hur Amelias andning blev snabbare och hur hon rodnade.
Han tänkte: ”Det är väl så här pengar fungerar.”
Med en svag huvudskakning gick han därifrån.
Han styrde stegen mot Lisas företag för att överraska henne med smycket.
Lisa arbetade som redovisningsekonom på ett finansbolag i Oceanbridge City och tjänade ungefär 7 000 dollar i månaden. Det kunde låta som mycket, men de bodde trots allt i Oceanbridge City, där allt kostade. Efter att räkningarna var betalda blev det knappt något kvar att lägga undan.
Hon satt på sitt kontor på Pinnacle Wealth Management.
”Lisa, vi pluggade ihop och har känt varandra i snart sex år. Jag säger det här för att jag bryr mig om dig,” sa kvinnan som satt mitt emot henne.
Kvinnan bar en kaffefärgad dräkt, och det svarta håret var prydligt bakstruket. Den lätta sminkningen framhävde hennes markanta ansikte, samtidigt som hon utstrålade en kontrollerad pondus.
Det var Evelyn Crowe, ekonomichef på Pinnacle Wealth Management – rik, vacker och van att få sin vilja igenom. Trots att hon var i samma ålder som Lisa var hon fortfarande singel och hade aldrig gift sig. Ändå hade hon gott om beundrare som tittade förbi kontoret med blommor som om det vore en daglig rutin.
”Jag fattar bara inte. Vad är det du ser hos Noah?
”Ni har varit gifta i över ett år, och han har inte ens gett dig en ring. Är han ens en man? Och dessutom har han inget jobb. En lat och oduglig soffpotatis,” sa Evelyn.
”Evelyn, säg inte så. Han älskar mig.” Lisa drog på munnen och såg irriterad ut.
”Älskar dig? Lisa, tror du fortfarande på sånt? Hur gammal är du? Du är ingen tonåring längre,” fnös Evelyn.
”Det är pengar som räknas nu för tiden. Utan pengar finns ingen kärlek. Noah är fattig. Hur ska han kunna göra dig lycklig?”
”Evelyn…” Lisa hann precis börja säga emot, men Evelyn avbröt henne.
”Du vet den där killen som kom in i morse, eller hur? Han är son till Charles, fastighetskungen i Oceanbridge City. Han gav mig en sportbil bara för att vinna min gunst.”
”Jag har inga känslor för honom, men det är ändå en sportbil. Säg mig: kan Noah ge dig en sån? Nej. Aldrig. Han förtjänar inte din lojalitet.”
”Lisa, kom igen. Du är en fantastisk kvinna. Varför ska du hålla fast vid honom? Du kan få någon mycket bättre.”
”Evelyn, jag är inte intresserad av sånt du pratar om, varken sportbilar eller något annat. Jag vill bara leva ett lyckligt liv med Noah. Han är en bra människa,” sa Lisa allvarligt.
”Okej. Då ska vi vara realistiska,” sa Evelyn direkt.
”Allt kostar. Vad ska du göra när ni får barn? Hur ska ni betala för förlossningen? För ersättning? Och förskola och skola? Det blir minst tiotusentals dollar, eller hur?”
"Har Noah verkligen så mycket pengar? Det tror jag inte. Han kan ju inte ens försörja sina egna ungar. Jag hatar att behöva säga det, men han är knappt ens lämpad att skaffa barn."
Ju mer hon pratade, desto mer uppjagad blev hon. "Han slösar bort din tid. Som din vän råder jag dig att skilja dig från honom."
"Evelyn." Lisas röst och blick blev iskalla.
"Jag är gift med Noah, och att skilja mig finns inte på kartan. Om han är förmögen eller inte spelar ingen roll. Och vadå om vi inte är rika? Jag är bara glad att få vara med honom.
"Du har varit min vän i flera år, så jag vill inte höra sådana ord igen. Snälla, sabba inte vår vänskap."
Hon lät bestämd, allvarlig och uppriktig.
Evelyn suckade och kände sig lite besviken.
Hon tänkte: Vad är det som är så bra med Noah? Varför är Lisa så fast besluten att stanna hos honom? Det går inte in.
"Fröken Crowe, det står en man där ute som heter Noah. Han säger att han är Lisas man och vill komma in och träffa henne." Evelyns assistent kom plötsligt in.
"Noah är här?" Både Lisa och Evelyn stelnade till.
"Släpp in honom," sa Evelyn motvilligt, full av förakt. Noah irriterade henne varje gång de sågs.
Hon tänkte: Förra gången jag såg honom var på Lisas bröllop. I samma sekund som jag fick syn på honom bestämde jag mig för att gå så fort jag gett Lisa bröllopspresenten. Jag stannade inte ens kvar och åt.
Anledningen är enkel. Lisa förtjänar bättre.
Snart kom Noah in på Lisas kontor med smyckesasken.
"Noah. Vad gör du här?" Lisa reste sig och gick fram med ett glatt leende.
"Jag köpte något till dig," log Noah och höjde asken i händerna. Nu när han inte längre hölls tillbaka av sin familj var han fast besluten att göra Lisa till världens lyckligaste kvinna.
"Tiffany & Co.?" Evelyns blick flackade när hon såg loggan på asken, och hon blev förvånad.
Hon var inte obekant med lyx, eftersom hon var rik. Det som chockade henne var att den låg i Noahs händer.
"Noah, vad är det där?"
När Lisa såg loggan blev hon också mållös.
"Jag gav dig inget när vi gifte oss. Det är dags att gottgöra det," sa Noah och strök henne över huvudet med ett mjukt leende.
Evelyn fnös och klev fram. "Noah, snälla. Tror du att såna där billiga knep funkar? Tror du att Lisa är dum i huvudet?
"Ärligt talat, det är en kopia där inne, eller hur? Och om jag inte misstar mig är den inte ens värd lika mycket som asken."
Evelyn hade öga för detaljer och såg direkt att smyckesasken var äkta, för den var identisk med flera hon hade hemma.
Hon var övertygad om att Noah hade betalat för asken och lagt i någon fejk för att lura Lisa.
"Kopia?" Noah stelnade till och tänkte: Den kostade mig åttio tusen dollar. Det är ingen kopia alls.
Några av Lisas kollegor som också var på kontoret tittade nyfiket åt deras håll.
"Jag har alltid hört att Lisas man är en fattiglapp. Och där står han."
"Vet du vad? De säger att han är en riktig nolla som inte ens har ett jobb."
"Jag lider med Lisa. Varför gifte hon sig med honom?"
"Att vara fattig är en sak, men att ge henne en fejk är en annan. Är han inte rädd att bli avslöjad? Vilken fräckhet."
"Han är ju rena bedragaren."
De fortsatte att viska till varandra och tittade på Noah med förakt, hån och nedlåtenhet.
