Kapitel 6

*Mörkret sträckte sig långt bort, Alexa öppnade munnen för att ropa men inget ljud kom ut. Hon fick panik och försökte skrika men förgäves. Hon försökte röra sig men hennes fötter satt fast. När hon tittade ner såg hon sig själv stående i en pöl av blod. Hennes händer var täckta av det och plötsligt drogs hon ner och drunknade i blodet.

Hon vaknade skrikande, genomsvettig och flämtande tittade hon sig omkring, hon undersökte sina händer efter blod, de var rena. Hon suckade av lättnad. Hon begravde ansiktet i sina handflator, "Ännu en mardröm!" Hon suckade. "Kom igen nu, Alex!" Hon klappade sig på kinderna.

Det var andra dagen här och allt hon gjort var att sova efter den hemska händelsen, så det var självklart att hon inte fick några söta drömmar. Hon ville verkligen lämna det här stället och det skulle hon göra om några dagar. Hon mindes sitt samtal med sina vänner igår, tvillingarnas föräldrar ägde ett stort säkerhetsföretag och de var också medlemmar i Jägarföreningen, en konstig hobby de hade och hon hoppades verkligen att det skulle hjälpa. Nu behövde hon bara samarbeta med varelserna här så att hon kunde få en chans att kontakta dem.

Hon gjorde sig i ordning snabbt. "Låt oss gå ut och få lite frisk luft," log hon för sig själv när hon gick ut ur sitt rum.

Utanför fick hon äntligen en klarare bild av platsen än kvällen innan, platsen var verkligen vacker. Flera enplanshus stod uppradade i en rad, åtskilda av en smal gata, omgivna av träd, det var en vacker syn. Den svala brisen prasslade i löven, fåglarna kvittrade sött, barnen rusade ut ur sina hus och lekte kull, sprang runt, synen fick henne att le brett.

Några människor samlades framför henne, viskade till varandra, några av dem bugade sig artigt och fortsatte sin väg, hon log nervöst och strök undan håret bakom örat. Precis när hon trodde att det inte var annorlunda än en vanlig värld, fick hon en verklighetskontroll. Plötsligt samlades en folkmassa och mumlet blev högre, hon tittade i riktningen där allas ögon var fixerade, en grupp vargar gjorde sin väg medan folk backade undan och gav dem plats. De ställde sig också åt sidan och gav plats åt personen bakom dem, mannen gick med självsäkerhet och ledde en grupp män bakom sig, folkmassan jublade av någon anledning hon inte kände till, hon stod på tå för att få en bättre vy men kunde inte se hans ansikte.

När han nådde framför huset där hon bodde, stannade han och tittade i hennes riktning, det var då hon äntligen såg honom, hans gyllene ögon mötte hennes hasselnötsbruna, hennes andning stannade, hon var förtrollad. Han fortsatte sedan sin promenad någonstans, hon fortsatte att titta tills hon bara kunde se hans kolsvarta hår försvinna in i huset i slutet av gatan. Hon stod där förtrollad.

"Han är såååå het!" Conner klappade henne på ryggen bakifrån. Alexa svarade inte, hon förblev förvirrad.

"Reagan Terrel, vår Alfa Kung," viskade Tyler i deras öra.

"Herregud, du skrämde mig!" Conner slog till Tyler.

"Reagan..." viskade Alexa.

"Rädda mig, Alex!" Han skyddade sig själv genom att sätta Alexa mellan sig och Conner. Hon blinkade som om hon äntligen var ur förtrollningen.

"Lägg av, grabbar." Alexa stoppade Conner som var på väg att svinga sin näve, "Och Tyler, ta bort händerna från mig," hon blängde på honom över axeln.

"Okej, förlåt," Tyler släppte henne med ett stort fånigt leende på sitt ansikte.

"Glöm det," Conner rullade med ögonen och vände sig mot Alexa, "Herregud, han är så het," hon fläktade sitt ansikte medan hon tittade på den stilige främlingen, "Hur kunde jag inte lägga märke till honom tidigare?"

"För att han just kom tillbaka. Han var ute och kontrollerade ett bråk i andra änden av staden, några Rogues ställde till problem." Tyler förklarade, "Förresten, var inte din favorit Jacob? Nu byter du?" Han klickade med tungan.

"Nej, Jacob är alltid nummer 1. Han är min nummer 2. Kan jag få hans autograf?" Conners ögon lyste upp när hon viftade med sin osynliga svans.

"Mm, någon annan kan fixa det åt dig," Han tittade menande på Alexa.

"Jag?" Alexa rynkade pannan, "Nej," hon skakade på huvudet.

"Kom igen, Alex. Du är drottningen!" Tyler gestikulerade mot Conner och höjde på ögonbrynen.

"Åh ja! Snälla, Alex, snälla! Snälla snälla! Hmm?" Conner knuffade henne med armbågen.

"Nej." Hon nekade bestämt.

"Snälla, Alex. Snälla!" Hennes vän gnällde och stampade med fötterna.

"Argh! Okej då!" Hon suckade uppgivet när hon till slut gav efter för hennes gnäll.

"Vad väntar vi på då? Låt oss gå!" Tyler lade sina armar runt deras axlar.

"Du menar nu?... Inte nu, snälla," Alexa försökte slingra sig bort men Conner grep tag i hennes arm och drog med henne.

De nådde framför huset, det var i princip som ett kontor för vargarna för viktiga diskussioner och allt.*

"Ska vi vänta här?" Alexa stannade framför dörren. "Du sa nyss att de diskuterade något viktigt, han måste vara upptagen, vi ska inte störa? Han kanske inte gillar att bli avbruten?" Hon försökte hitta en ursäkt.

"Tvärtom," Tyler log mot henne, "han kommer att bli överlycklig att se dig." Han blinkade.

"Hmm.. varför?" Hon höjde ögonbrynen.

"Oho Alex, bara gå," Conner gestikulerade.

"Men-"

"Bara gå," uppmanade Conner henne.

"Okej, okej," Alexa tog ett djupt andetag och steg framåt, "Förresten, låt oss inte," Alexa snurrade runt och gick bort från dörren.

Just då kom Reagan och några andra män ut.

"Nu!" Conner knuffade henne i hans riktning, precis när hon var på väg att snubbla, tog han tag i hennes hand och stabiliserade henne. Han blängde först på Conner och skiftade sedan blicken till Alexa, hans blick mjuknade. Hon förlorade sig i hans ögon. "Är du okej?" frågade han.

"Hmm." Hon lyckades knappt nicka, sedan hörde hon Conner harkla sig bakom henne, "Alex." Hon hörde henne viska.

"Kan jag få en autograf?" Alexa kläckte ur sig.

Han rynkade pannan, "Autograf?"

"Min vän." Hon drog tillbaka händerna, den han hade hållit, och drog sedan fram Conner, "Hon är ett stort fan av Jacob Black, Twilight-serien och hon älskar bara varulvar, även hennes namn är Conner och hon är ett fan... av... dig? så ja, hon ville ha en... autograf." Alexa förklarade fumlande.

"Åh," han log.

"Hej, det är Conner. Väldigt trevligt att träffas," Conner kunde inte hålla tillbaka sin glädje när hon sträckte fram handen för att skaka.

"Hej, Conner. Reagan här. Trevligt att träffas också." Han log när de skakade hand. Han vände sedan blicken tillbaka till Alex och räckte fram handen, "Hej."

Hon förlorade sig i hans ögon... igen. Tyler knuffade till henne, "Alex!"

"Åh... Hej, Alexa här, du kan kalla mig Alex," hon tog hans hand och log nervöst. Vad är det med dig, Alex! Varför beter du dig som en tonåring som just pratat med sin förälskelse? Skärp dig! Hon skällde på sig själv mentalt. Han fnissade, hon smalnade av ögonen mot honom.

Just då kom någon och viskade något i Reagans öra, "Förlåt, men något kom upp, vi ses runt?"

"hmm.. ja." Alexa nickade när han släppte hennes hand och sedan gick han iväg med de andra. Alexa lyfte upp handen och stirrade där hans beröring hade varit.

"Jag ska aldrig tvätta den här handen," ropade Conner och stirrade på sin.

"Uh-huh?" Tyler smalnade av ögonen.

Alexa vaknade till och sänkte genast sina händer, vände sig mot Conner och mumlade, "Förlåt, jag kunde inte få autografen."

"Vem bryr sig om en autograf? Alexa, skrota planen, jag stannar här!" tjöt Conner.

Alexa blängde på henne.

Kände av blicken, Conner pressade ihop läpparna, "Oj, förlåt," mumlade hon, "Men jag stannar självklart om jag får se honom mer," tillade hon fnissande.

"Han brukar ofta vara ute men nu när du är här, kommer du definitivt att se mer av honom," log Tyler och tittade på Alexa.

"Vad menar du?" Alexa höjde ögonbrynen, Tyler ryckte bara på axlarna och gick vidare, han stannade sedan och vände sig om för att titta på dem, "Kom, jag ska ge en rundtur här eftersom ni kommer att stanna här ett tag."

Hela tiden, vart de än gick, kände hon ögon på sig, några stickande blickar borrade hål i hennes rygg, det blev svårt för henne att fortsätta rundturen, några tittade på henne med förundran, med respekt i ögonen men en sak var hon säker på var att hon inte var omtyckt av majoriteten av folket eller ska hon säga varelserna där. Bland dem alla kände hon en specifik illvillig aura, hon smalnade av ögonen i riktningen och såg en flicka gå mot henne, hon utstrålade en illvillig aura, den var väldigt stark, nästan illamående, ett starkt hat riktat mot henne.

"Er höghet," hon gjorde en kort bugning.

"När kom du tillbaka?" Tyler tittade på henne, han var helt överraskad, han förväntade sig inte hennes närvaro. "Hur som helst, Alex," han tittade i hennes riktning och gestikulerade, "Det här är-"

"Tack, Tyler. Men jag presenterar mig själv," avbröt flickan Tyler och tittade direkt in i hennes ögon, "Det är Carla." Hon log men det nådde inte ögonen, Alexa kände en klump i magen, den vred sig, det var en sjuklig känsla.

"Alexa." Hon försökte le, flickan rörde sig med en hastighet som fick Alexa att rycka till, hon stängde ögonen och förväntade sig att hon skulle slå henne, hon öppnade ögonen några sekunder senare när hon inte kände något, Carla hade gått förbi henne, hon vände sig om för att titta på henne som hade anslutit sig till Reagan i en konversation, Alexa kunde svära att hon kände mordisk avsikt från flickan, hon kunde säga att flickan var dåliga nyheter och hon gjorde en mental notering 'håll dig borta från henne så långt som möjligt.'