Kapitel tjugofyra

Henry marscherade in i vardagsrummet och jag har aldrig känt honom göra tomma löften.

Mark, som fortfarande satt på kanten av stolen, tittade nervöst upp när Henry närmade sig.

"Mark," började Henry, med en bedrägligt lugn ton. "Tack för din tid idag. Jag tror att Sophia har tagit upp tillräckligt...