Kapitel 133: Sofias pappa

Betongväggarna är kalla och luktar alltid av svett och förtvivlan. Jag har vant mig vid det, precis som jag har vant mig vid skriken om natten, vakterna som låtsas att de inte hör. Det har gått ett år sedan jag kom hit, och saker har... förändrats. Jag har förändrats.

När jag först blev inlåst känd...