Kapitel 157

Hans armar är fortfarande tätt omslutna runt mig. Den enda gången han släppte taget var en i taget för att hjälpa mig få på tröjan. Jag försöker få benen att röra sig framåt och matcha hans steg, men istället skriker jag ut, både av smärta och frustration. Försiktigt uppmuntrar han mig att följa hon...